Slut

Förbered er eller avfölj, för framöver kommer det emellanåt att komma måltider som består av kvalitetssäkrad fisk och skaldjur, ekologiska ägg och ystad mjölk. Härmed blir jag... ingenting. Jag tänker inte ta orden pescetarian eller Stockholmsvegetarian i min mun, även om det tycks vara vad jag går och blir nu. Det är slut på stämplar nu. Det är slut på den jag själv satt upp. Jag kan inte hålla allt jag lovar. Denna stämpel har på senare tid stressat upp mig och gett en enorm press att prestera. Varför känner jag då behovet av att förklara mig? När jag nu har flertalet andra livsmål och krav att leva upp till klarar jag inte av något som styr det mest basala. Jag vill kunna gå in fullständigt i det jag njuter av. Matlagning. Det är ju ledsamt att jag inte kan dela med mig av mina bästa matupplevelser enbart för att kunna leva upp till det jag lovat. Vem har jag lovat? Vad och varför?

De senaste veckorna har jag börjat äta fisk, efter månader med musslor och ostron som en sinnesförstärkare i min kost. Ni missade gårdagens poké bowl med bland annat currydressing och sesamsoja, pico de gallo och rödbetschips. Denna vecka kommer jag inleda med att laga ägg Florentine eller baked chilaquiles/shakshouka och se framemot en grym halloumiburgare-/lasagne. Min mage kommer göra ont och jag kommer behöva lägga energi på att beställa in laktosfritt. (Jag vet mycket väl varför den vuxna människan blir laktosintolerant.) Jag misstänker att allt ändå kommer smaka betydligt mycket mer nu när jag nekat det så länge. Förbjuden frukt, ni vet. Om jag inte kan tillaga en bit mat med full respekt för ursprunget och med hela mitt hjärta kommer jag inte heller att göra det, utan hålla mig till det gröna. Ni hör ju pressen jag sätter på mig själv. Som det känns nu så kommer jag dock successivt att återgå till en stundvis men fullständig vegetabilisk kost. Jag kommer inte sätta tänderna i en endaste bit parmaskinka eller lammytterfilé. Det finns alldeles för bra sojakött för det. Jag kommer heller aldrig råka köpa ett par mockaskor igen, och mitt smink kommer förevigat vara rättvisemärkt. Jag kommer knappast baka på ägg, och inte heller vispa någon grädde på komjölk, för efterrätter är ändå inte min starka sida. Men aldrig kommer det att bli helt strikt, förbjudande och fördömande. (Notera den första motsägelsen.) Mitt psyke klarar inte det. Jag kommer ge vika för ogrundade begär. Min lust. Aromförstärkare. Blir det alltför hjärtskärande så kommer jag agera på nytt och ha en intervention med mig själv. Jag är ingen magiker som kan substituera allt det goda i livet, hur mycket jag än experimenterar. Ibland måste man dessutom gå tillbaka till källan för att få en påminnelse om vad man faktiskt söker. Hur ska jag kunna efterlikna något jag glömt smaken av? Hur ska jag kunna vara lycklig om allt det enkla och lättillgängliga är bannlyst? Min vilja är för stor och mitt tålamod för litet.

Jag vet mycket väl hur industrin ser ut. Ännu mer vet jag hur jag själv mår. Härmed slutar jag gå bakom ryggen på både mig själv och er, mina veganföljare. Förhoppningsvis är min moral plikttrogen, likaså min miljömedvetenhet. Men det ska inte väga tyngre än jaget. Därmed kommer denna (inaktiva) blogg läggas ner och (så småningom) söker jag mig till andra forum.


Okategoriserade |

#1 - - MARIE-LOUISE:

Du gör dina egna val i ditt liv <3 Ingen annan bestämmer över dina val förutom du själv :) det är iaf så jag har försökt uppfostra dig och dina systrar <3 Kram

Upp