Att rata päls men dyrka mocka

Skillnaderna mellan en pälsjacka och skinnhandskar eller ett par mockaskor är färre än många verkar tro. De tar slut ungefär vid förknippandet där det ena djuret liknar någons husdjur medan det andra liknar något som sedan urminnes tider serverats på en tallrik. Ganska självklart är det ena livet mer stigmatiserat än det andra, accepterat att utnyttjas. Båda med exponering och smak som anledning, om än av ordens olika innebörd.
 
Diskussionen rotar sig i kanske den mest vanliga missuppfattningen att skinnet bara är en biprodukt vid slakten, och att det därför ”inte spelar någon roll om en köper skinnprodukter”. Livet är ju redan taget, och man kan likväl använda hela kroppen – det som nu är en produkt, något som egentligen alltid varit just ett objekt och aldrig någonsin setts som en levande och kännande individ. Låter det vettigt? Den enda som kan hålla med helt utan dåligt samvete är den person som inte har något. Eller någon som ännu inte läst in sig på ämnet. Det är ett argument som är övertygande enbart första gången, alla gånger därefter fullföljs handlingen trots illviljan. Skulle man alltid spela efter denna visa så skulle all diskriminering vara tillåten. Djuren föds upp, stängs in och dödas för att människor har vant sig vid att äta deras kroppar och ägg samt dricka deras mjölk, men inte minst bära deras skinn. Jag var till en början en av de vegetarianer som fortfarande köpte mockaskor för att följa modet samt skinnhandskar och duntäcken för att hålla mig varm. Idag kan jag inte förstå hur jag kunde vara så blind. Lättövertalad och självupptagen med en inskränkt livsuppfattning. Samtliga typer av djurindustrier gör allt för att det ska fortsätta att vara så.
 
Industrin har en grym baksida som består av lidande, sjukdomar och stereotypa beteendestörningar. Ändock bidrar skinnindustrin en hel del till lönsamheten för kött- och mjölkindustrin. Läderproduktionen går hand i hand med matproduktionen varpå skinnets värde uppskattas till 5-11% av marknadsvärdet på ett djur. Skinnet är den mest värdefulla delen av djuret efter köttet och organen. Andra än nötkreatur, får och getter som också utnyttjas är grisar och hästar, men även krokodiler, strutsar och kängurur. Ibland kan det också vara taget från hund. De vanligast förekommande djuren som tas för sin päls är mink, räv, chinchilla, tvättbjörnar, sobel (en art i familjen mårddjur) och lamm.
 
När det kommer till pälsindustrin föds djuren upp endast för sin päls, resten av djuret tas sällan till vara. En annan skillnad mellan päls och läder, kan tänkas. Varför det skulle göras saken värre är för mig oklart. När det gäller exotiska djur så föds krokodiler upp på särskilda farmer både för sitt kött och skinn. Enligt pälsbranschen kommer ungefär 85% av all päls som fötts upp på farmer medan resterande 15% kommer från djur som jagats i det vilda. Djuren hålls då i små burar där de försöker hålla sig sysselsatta genom att springa i cirklar tills de kollapsar av utmattning och hunger. Vid jakt (som en del av köttindustrin) dödas årligen en miljon djur, och omkring 100 miljoner inom svensk livsmedelsindustrin. Hur stor andel där också skinnet kommer till nytta är oklart. Ofta är huden så pass skadad att den måste behandlas i efterhand med giftiga ämnen för att upprätthålla sitt marknadsvärde. I Sverige finns det fortfarande allvarliga föroreningar av på platser där det tidigare har funnits garverier.
 
Världshandeln av läder har ökat stadigt de senaste fjorton åren, med i genomsnitt 11% procent varje år. Den mesta päls som produceras i Sverige exporteras, medan den päls som säljs här istället är importerad. De största producenterna är Kina, Italien, Indien, Brasilien och Korea. Skinnprodukter är mycket sällan märkta; därmed är det oerhört svårt att spåra skinn tillbaka till varje slakteri. Det är inte bara svårt att veta varifrån skinnet kommer, utan också från vilket djur. Hur försäkrar du dig på vilka produkter som innehåller vilken sorts hud? Och varför skulle det ena vara bättre än det andra? Samtliga djurs levnadsvillkor skiljer sig mycket från det liv de är anpassade för. De som mördas för läder behandlas inte bättre än de som mördas för päls. Än mindre de som mördas för sitt kött. Faktum kvarstår att större delen av lädret kommer från extremt plågade liv, liksom pälsen. Djuren transporteras tätt packade till slakterierna på lastbilsflak. Transportörerna pressar av ekonomiska skäl in fler djur än vad som är lagligt, en gräns som sällan är känd. Att djuren kollapsar eller inte får mat och vatten under transporterna är därför inte ovanligt. Vågar du se?
 
Med andra ord är det precis som då boskap fraktas till slakt. I samband med dessa transporter självdör varje år över 150 000 djur i Sverige, främst kycklingar. Djur transporteras också till och från Sverige, både i och utanför EU. Exporten sker för att använda djuren i avel, eller för att somliga slakterier betalar några kronor mer per kilo än svenska. Av denna anledning transporterades år 2014 totalt 36858 grisar (båda ”förbrukade” och yngre) från Sverige till Tyskland, Polen och Storbritannien. Året innan skickades drygt 13-14% av denna siffra utomlands för slakt. Väl på slakterierna möts djuren av en främmande och många gånger skrämmande miljö, en där de ofta ska tillbringa natten på. Enligt en studie från Livsmedelsverket övernattar närmare hälften av djuren på slakteriet. I denna aspekt är det ingen skillnad på svenska och utländska slakthus. Många blandas med främlingar, något som leder till social oro, slagsmål och skador. Andra får ofta står över natten i trånga endjursboxar, där de varken kan vända sig om eller klia sig samtidigt som flugor drar förbi i skiten. För ett djur som senare ska bli märkt ”ekologiskt” och är van att kunna gå någorlunda fritt innebär detta en stor omställning. När dagen närmar sig avblodas djuren ofta i varandras åsyn. Blodförlust är nämligen dödsorsaken vid all slakt.
 
Ändock slutar det inte här. Vetskapen om att skinnindustrin inte bara drabbar djuren kanske också är av intresse? Lädertillverkningen förgiftar både natur och människor där det produceras. Där förekommer slavliknande förhållanden för människor som arbetar med att skövla regnskog för att ge plats åt de betande djuren. Många arbetare vågar inte berätta om sina upplevelser med risk för att bli slagna. Det finns exempel på människor som får arbeta långt ifrån bebyggelse och därför måste bygga upp skjul utan toaletter för att sova. Utan lön. Slakteriarbetarna lever många gånger under hemska och oerhört stressade förhållanden. Naturligtvis påverkar detta också hur djuren behandlas.
 
Skinn är alltså ingen obetydlig biprodukt som man ”lika gärna kan ta tillvara på”. Att hålla djur enbart för att vi människor ska bli mätta och följa modet är inte behövligt om man har valet att stå över. Alla djur, även vi människor, har en inneboende drivkraft att leva. Djur känner både smärta och glädje. Deras liv består av känslor och relationer. Ändå utnyttjar vi dem som om de vore våra ägodelar. Vi tar livet av någon som vill leva. I djurfabriken tas deras självbestämmande ifrån dem, liksom deras frihet och lycka. På slakteriet tar människans maskiner deras liv.
 
Källor:
 
http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-livsmedelsindustrin/slakt
http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-livsmedelsindustrin/transporter
http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-palsindustrin
http://www.djurensratt.se/vara-fragor/jakt/jakt-i-sverige

Vegetarianism


Med risk för propaganda, tänk på de otaliga gånger du läst om att förbättra din hälsa med mer träning och mindre kakor. Detta är ungefär samma nivå på själva förmedlandet.

Start
Vegetarian i fyra veckor. Inte en enda gång har det varit jobbigt. Snarare underlättande de gånger jag ätit ute då jag annars kan bolla mellan olika restauranger och menyer tills jag inte längre bryr mig om vad jag äter bara jag får i mig något, pronto. Jag njuter mer av maten idag. Och de gånger jag ätit borta har varit med förstående vänner som också engagerar sig för unika alternativ. Kanske för att jag själv alltid varit uppfinningsrik i min mat, något jag inte stuckit under stol med för fem öre, varför de flesta också vet om det. Faktum är att jag enbart en gång har fått frågan ifall jag får i mig tillräckligt, främst protein. Nu har jag dock inte tränat på ett bra tag, vilket kan vara en anledning till utebliven reaktion. För er som ändå är intresserad av dessa resultat kan jag säga att röven blivit större av alla nyttiga fetter samtidigt som midjan blivit slankare, och vikten säkerligen gått ner i siffror. Åtminstone känns det så, och det är känslan i kroppen som är det viktiga för välmåendet. Aldrig har jag varit så här pigg! Sällan är jag hungrig dessutom, trots tre mål om dagen som ett maximum av tidsbristen med både jobb och skola.

Och när jag fått frågan om varför, överhuvudtaget hur jag kan välja bort kött, har jag förklarat mina moral- och miljöskäl utan att smutskasta någon för sina val, och därmed bemöts glatt. Av den anledningen är det inte heller så många som bryr sig längre. Särskilt inte när allt ansvar ligger på en själv. Så våga bryta ifrån med också dina alternativ.

Protein
För att återgå till proteinet så finns det i så himla många vegetabiliska "substitut" från helt naturliga källor, där det istället handlar om att odlarna mår bra. Sojabönor (rankad som nummer tio bland gelatin, ofantliga mängder ost samt torkad fisk och kokt kött, sådant jag aldrig annars äter), kikärtor, andra bönor och ärtor, linser, nötter och frön, säd och spannmål, groddar och gröna växter, baljväxter, frukt och grönsaker. Listan kan göras lång. Fördelen här är att jag får i mig mer näring än tidigare, eftersom en portion lätt blir för stor ifall alla näringsämnen delas upp i olika smårätter för att fylla den dagliga dosen av nyttoämnen. Med vegetarisk kost samlas mycket i en och samma vara. Näringsläran är inget hux flux som vegetarian. Det visste jag inte tidigare. Jag testade en variant av vegetarisk kost under en period förra året, men gick då aldrig in fullhjärtat utan åt fisk och fågel när det passade sig. Idag, när jag sett flertalet filmer om djurrätt och läst både artiklar och böcker om att äta djur, skäms jag för att ens ha kallat mig pescetarian, eller demi-vegetarian som det också heter. Just fisk och fågel är nu det sista jag skulle tänkas stoppa i mig. En radikal vetskap krävdes för att jag skulle få kunskap om välmående även i matväg. För att över huvudtaget öppna ögonen behövde jag se det absolut värsta. Och nu har jag inte längre något val. Därför tänker jag inte tvinga på någon som inte är redo detsamma.

Kroppen
Men, ytterligare en anledning för mitt val (som även gör mig vegan i vissa aspekter och därmed, som enda gången, svårt att äta ute) har att göra med min egna kropps mående. Det är laktosen. Och min känsliga mage över lag. Första veckan trodde jag att magen skulle explodera av mängden fibrer och svårsmälta bönor. Sedan vande magen sig. Och eftersom jag med glädje lagar min mat själv kan laktos undvikas. Samtidigt är mejerier sällan ett givet val i vegetarisk kost, som det annars blir med kött och sås, exempelvis. Därför var min mage plattare än någonsin vecka två och tre. Varför den inte varit det vecka fyra är för att jag fyllekäkat sojaburgare eller falafel med tzatziki. Av mitt uppvaknande har jag också märkt att en behöver vara kritisk till själva handeln, att det jag stoppar i mig faktiskt är framställd rättvist, både för natur, djur och människor. Så av dessa moral- och miljöskäl har jag också insett vikten av att handla ekologiskt, något jag i flera år slagit bort som en bluff. Här får ni därför en topp fem på vad som är viktigast att bry sig om, vegetarian eller ej:

1. Kaffe
2. Bananer och vindruvor (och därmed vin)
3. Potatis
4. Mejeriprodukter
5. Kött

Ekologiskt
Tänk besprutningsmedel och andra gödselgifter som påverkar både odlaren och ditt egna inre. Tänk på att du bara har en kropp, liksom alla andra (inklusive djur) på denna jord, som det också bara finns en utav. Ifall andras förgiftade liv känns för långt borta i ditt samvete kan du åtminstone tänka på att resterna av dessa medel finns kvar i din mat. Ta en funderare på var alla sjukdomar kommer ifrån och hur de spridits till just dig. Och ifall du unnar prisskillnaden en extra tanke kommer du säkerligen inse att några kronor mer för dig kan innebära ett längre liv för någon annan. Lär dig knäcka några argument om ekologiskt, så ökar också förståelsen för vegetariskt, om du skulle vilja.

Samma länk härleder följande: "FN:s hungerexpert har ett råd till oss i den rika delen av världen: om vi vill göra något för alla miljontals svältande människor, så är det att äta mindre kött". 

Ändock tänker jag inte skuldbelägga dig som inte ändrats av detta, aldrig någonsin, ifall du tar dina strider inom andra områden än dessa för att hjälpa människan, djuren och/eller miljön. Man kan inte göra allt som det brukar heta, och jag har redan andra projekt att ta tag i men kanske inte klarar av ifall jag ska sköta också mitt egna liv. Vill ni höra mer är det bara att fråga, men jag kan inte lova annat än vad som är viktigt för mig själv i dagsläget med den information jag tagit till mig. Detta leder till en sen förvarning om att jag inte är någon professionell, om än inte en god bit på vägen efter bara fyra veckor. Jag kan inte annat än önska att kunskapen lever vidare längre, för att  inte hoppa av denna nya kostvana liksom tidigare omvärderingar, som förvisso enbart påverkat mig själv och inte den fulla omgivningen.
Upp