Vegansemla

 
En dag försent men jag kan åtminstone dela med mig inför nästa år. Smaken skiljer sig inte alls från de hemgjorda semlor jag ätit tidigare. Den enda skillnanden i smak för i år är aprikos- och pistagefyllningen.
 
Semmelbullar
1/2 paket jäst
~80 gram rumsvarmt smör (typ Carlshamn eller Lidls margarin)
2,5 dl havremjölk
1 dl socker
2 tsk kardemumma
1 krm salt
~7 dl mjöl
 
Smula jästen i en bunke. Skär smöret i tärningar. Tillsätt mjölk, smör, socker, kardemumma och salt i bunken med jästen. Rör ihop med lite mjöl så att smöret fördelar sig. Tillsätt resten av mjölet och knåda i drygt en kvart till en smidig deg. Låt degen jäsa övertäckt i 60 minuter. Ta upp degen på mjölad arbetsbänk. Knåda lätt och dela degen i 18 bullar. Fördela på två plåtar. Låt jäsa övertäckt ytterligare 30 minuter. Sätt ugnen på 250°C. Pensla bullarna med en skvätt sojagrädde och havredryck utblandat. Grädda i 7 minuter.
 
Fyllning
100 gram mandelmassa
1 dl pistagenötter
1 näve sötmandlar
6 torkade aprikoser
1 tsk kokosolja
 
Skala nötterna. Mixa allt i en hackmaskin eller matberedare. Tillsätt eventuellt lite vatten så att en massa bildas. Rulla till en korv och kyl. Blanda sedan ut med lite bulle och sojagrädde. Vispa sojagrädde hårt med elvisp, gärna direkt innan för annars tynger den ner sig själv i kylen och blir lös som på bilden. Fixa ihop dina semlor!

Ribb

 
Lena terrade mig med matbilder inatt när jag redan hade svårt att sova. Första instinkten var att ge igen men löskokta ägg med majonnäs, dill och citron på surdegsbröd kanske inte är något att hurra för? Annat är hur sannolikt goda dessa tekoppar är att dricka kaffe ur. Lagom storlek, lagom öppen för att snabbt kyla ner, lagom tunna kanter. Det är nästan så att jag funderar på att köpa mig en egen när grabbarna flyttar ur huset om mindre än tre veckor. 800 spänn har man väl över för lite design?

En onsdag på Mosaik

Vi åt så underbart god mat och jag gjorde av med hutlösa summor pengar. Och det var så värt. Kanske att jag ännu inte loggat in på mitt bankkonto, men ångesten är långt ifrån vad den brukar. Jag hade ju saknat min mamma!


Vi började med grillad ost och ipa. Jag tog saganaki och sleeping bulldogg. Mamma hade halloumi (med basilika i ringlad olivolja på, mmm) på sin tallrik och sitting i sitt glas. Det slutade med att vi turades om att beställa öl efter öl under kvällen. Valet var då alltid mellan dessa två. 


Två dagar tidigare hade jag sett ett tv-program om hur liten magsäcken egentligen är. Förstår ni då om jag blev mätt? Efter några klyftpotatisar (ni ser de där under grönsaksberget) exploderade jag nästan. Men efter två timmar och ett glas rött gick nästan alla lökbiffar, champinjoner, paprikor och tomater ner. Då svängde min syster Erika förbi så vi betalade notan och satte oss utanför på serveringen istället, medan vi skulle luska på nästa ställe. Det slutade med att vi satt kvar i kvällsvärmen till stängning. Men först tvingades jag knäppa upp byxorna (och gå in på toa för att ta av mig bhn) i och med en svullen mage till följd av laktosröror. Efteråt, när ingen av oss längre kunde tänka, tog vi taxi ut till förtorten och satt på min gamla skolgård och rökte upp de sista ciggen innan promenaden till killens säng började. 

Där stannade jag sedan i ett dygn. Och tur var väl att vi hade ätit så mycket! För dagen efter låg jag med ett bultande huvud och en mage enbart fylld av vatten, tydligen. På kvällen roffade jag åt mig en halv baguette som dagens första föda, och satte på en film. Den såg jag dock aldrig klart. Så snart jag druckit upp mitt frukost-te (kaffet var slut...) och den inte alltför goda mango-mynta-smoothien med för mycket sojadryck ska jag trycka play igen. Thelma och Louise, vi ses!
Upp